Mina flickor blir större och större, det är en fröjd att se, samtidigt som jag måste acceptera att det även innebär att jag själv blir äldre... Inte lika roligt, men jag antar att det är hög tid att lägga gammalt bakom sig och se framåt istället. Även om det innebär att jag kommer att sakna en del. Vissa saker är inte menade att vara mer än minnen...
Jag har avslutat mina studier! En massa kämpande resulterade i ett fullständigt avgångsbetyg från KY och det är jag mäkta stolt över! Såhär i efterhand ser jag att det var tufft, med två små barn att ta hand om. Emilia började ju på förskola samtidigt som jag tog examen ungefär... Men det gick och jag klarade det, MEN jag tänker aldrig göra om det och jag kommer inte heller att rekommendera det till nån annan:o)
Ett nytt jobb har jag också fått, på kommunen. Så nu är jag kommunal tjänsteman. Det känns superbra, även om det inte har så mycket med min utbildning att göra. Jag tycker det är kul att gå till jobbet varje dag och jag stormtrivs med mina arbetskamrater och DET är huvudsaken. Trots att detta inte har mycket med utbildningen att göra, så är det ändå tack vare utbildningen som jag har fått jobbet. Hade jag inte gått i skolan, hade jag inte sökt praktikplats på kommunen och då hade jag inte heller sökt och fått detta jobbet. Tänka sig att lilla jag blivit utvald bland 140(!) sökande... Sånt gör mig glad och ger mig lite bättre självkänsla. Jag är alltså inte helt värdelös, trots allt.
Till sist vill jag bjuda på en bild från i somras på min lilla familj:
Trevligt att du ÄNTLIGEN skriver nåt här!!! Som jag har väntat å väntat!!
SvaraRaderaKram Pia.